Jag och kompisen har dessutom inte träffats på två veckor, så det är mycket gafflande på oss mellan backarna för ta igen.
Jag tycker att efter ca 3 km att det är dags att dra på lite, så jag ökar successivt tempot.
Då, ungefär vid 5 km, efter en uppförsbacke, snubblar kompisen på en sten och landar på knät, armbågen och sidan av pannan! Snacka om dykning!
Lite skakis och blodig, kommer vi överens att en sten låter för mesigt så historien ändras till en björnattack där kompisen har räddat mig eftersom björnen egentligen var ute efter mig och mitt otroligt färgglada linne. Mycket coolare om ni frågar mig.
Så, om ni springer i bokskogen vid Torup, på 7 km slingan, se upp för björnen som lurar vid 5 km...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar