Ain't that the truth?

Med nytillskott i familjen, valp på 9 veckor, blir det varken mycket sömn eller tid över till löpning just nu. Men man får ta det också, för det är kvalité som räknas och jag vill att löpningen ska vara rolig inte ett tvång. Jag vill längta till mina löprundor, och det gör jag verkligen!
Jag älskar att titta på bilder där folk springer, och tänker snart är det min tur. Som nu på söndag när kompisen och jag bestämt tid för löptur i bokskogen. Det ska bli riktigt roligt!

Vurpa blev dagens tema!

Jo då, jag och kompisen som brukar köra ett långpass i skogen träffades återigen idag. Tanken var att vi två skulle springa, de respektive skulle gå med hund och son en kortare promenad.

Jag och kompisen har dessutom inte träffats på två veckor, så det är mycket gafflande på oss mellan backarna för ta igen.

Jag tycker att efter ca 3 km att det är dags att dra på lite, så jag ökar successivt tempot. 

Då, ungefär vid 5 km, efter en uppförsbacke, snubblar kompisen på en sten och landar på knät, armbågen och sidan av pannan! Snacka om dykning! 

Lite skakis och blodig, kommer vi överens att en sten låter för mesigt så historien ändras till en björnattack där kompisen har räddat mig eftersom björnen egentligen var ute efter mig och mitt otroligt färgglada linne. Mycket coolare om ni frågar mig.

Så, om ni springer i bokskogen vid Torup, på 7 km slingan, se upp för björnen som lurar vid 5 km...