Tjejmilen i Stockholm

Pigg och glad innan Tjejmilen 2016.

Det blev några lopp förra året i alla fall!
Körde upp till Stockholm och kusinen, med sonen i baksätet och genomförde Tjejmilen. Kusinen kollapsade på slutet av troligen vätskebrist och stressrelaterade åkommor och stapplade sig i mål 10 minuter efter mig. Riktigt läskigt att se henne sådan, men efter att jag och en sjukvårdare (tack för att de finns vid dessa evenemang) tagit henne till sjukvårdstältet repade hon sig efter att ha fått Resorb och salta chips.
Men det var tufft lopp! Stockholm är ju definitivt mer backigt än vad Skåne och Malmö är... Och jag drogs med i farten och sprang snabbare än vad jag brukligt gör. Man lär sig av sina misstag!

Bild tagen från Yddingeloppet 2014. Sonen på andra sidan trädet tror att jag kramar trädet när jag egentligen försöker sträcka ut senan under foten... =D.

I november 2016 sprang jag åter Yddingeloppet, denna gång 12 km. Väldigt fin runda och lite ansträngande eftersom jag inte är jättevan att springa längre rundor i backig skog. Men det gick bra! Min sambo, mamma och son fanns på plats och hejjade på mig, vilket jag uppskattade enormt mycket! Speciellt vid 9 km när jag var lite trött.

Håller på att se över vilka lopp jag ska springa 2017. Är lite sugen på ett halvmaraton eftersom jag missade Sydkusten i somras. Men det måste bli senare framemot hösten om jag ska hinna med att träna upp mig ordentligt. Känner att det är svårt att få ihop 3 pass i veckan just nu, men det handlar ju om att omprioritera. Kan inte skylla min tidsbrist på någon annan, hur gärna jag än vill.

Tokiga lopp

Denna bild är tagen för ca 3 år sedan när min kompis Malin beslöt sig för att dra med mig på ett lite udda lopp. Ett 5 km hinderbanelopp med zombisar längs vägen... Herregud vad det var roligt!

Igår gjorde jag ännu ett lite udda löpevent, nämligen något som heter "Run in the dark". Ute i Käglinge rekreationsområde (strax utanför Malmö) hade Sara Ivarsson sträckat upp en 5 km lång bana i terräng med hjälp av reflexer. Där sprang i vi i leran, med pannlampa i skogsliknande terräng i kolmörker. Hur roligt som helst, och lite utanför min "Comfort-zone" eftersom jag är livrädd för att vricka eller stuka fötterna.

Men det gick bra, jag klarade mig helskinnad om än väldigt lerig hem! =)