I did it!

Jag har gjort det! Det som kändes så långt borta med alla förkylningar och säsongsbetonade sjukdomar... Enligt mitt träningsprogram i appen skulle jag springa 8 km i lugnt tempo. Jag kom till 8 km och tänkte...ja va fan...jag provar! 

När den coachande rösten sa att 10 km var nådda kände jag mig som Rocky Balboa! 

Var väldigt trött i benen och sjukt peppad att jag klarade det (lite rörd också ska erkännas).

 Min högerfot med mortonssyndrome var svullen som bara den både resterande av dagen och dagen därpå, men Skit i DET: jag har sprungit en mil!

I söndags provade jag att springa igen, och en enorm trötthet kom vid 8 km, men det mesta sitter i huvudet. Man klarar av mer än vad man tror! 

Jag gjorde det. Coolt.

När blir jag frisk???

 

Så. FORTFARANDE inte helt frisk! Förkylningen har satt sig på bihålorna och gör ont. Har fortfarande inte kunnat vara ute och löptränat, och det kliar i hela kroppen, och knoppen också för den delen! Jag häller i mig vitlök, ingefära, honung och Kan Jang för att hjälpa immunförsvaret.

Nu börjar jag bli lite orolig eftersom jag tänkt att springa en mil i februari, och SM milen går av stapeln den 18 april. Får väl springa på ren vilja, för jag SKA springa loppet!

 

Nog om det, jag har även insett att min sportbh inte riktigt lever upp till längre löparsträckor (har lite tung byst), och jag får skavsår undertill vilket svider när jag blir svettig (aj) så det blir även att kolla efter en sådan. Idag har jag en från Swegmark men kikar lite på en Shockabsorber.

Hej hopp, jag hoppas att jag kan skriva nästa gång att jag varit ute i spåret, håll tummarna!